Fastlänning igen

Inte var det mycket jag fick på pränt under mina dagar på Gotland.
Men det får väl bli lite nu istället.

Måndagen blev hur bra som helst, vädret och humöret på topp, Ebba o jag fixade favvo lunch, det blev pasta och köttbullar.

Mätta o belåtna tog vi sedan cykeln till Varplöse vattenpark. Oj så länge sedan det var jag cyklat med en barnsadel bakom mig. Inte trodde jag att jag skulle känna mig så osäker som trafikant, men det var nog för att jag hade den dyrbaraste last jag kan tänka mig att ha på cykeln - Ebba - skönt att det inte var så livligt trafikerat på landsvägen mellan Vall och Roma. Färden gick bra och vi hade skoj, vi sjöng, tittade på blommor på ängarna och vi pratade med lammen i hagen och surrade om dittan o dattan med varann.

Jag hade inte den blekaste aning om vad som väntade oss vid slutmålet, men jag blev glatt överraskad av att det bara kostade 30:- i inträde. Jag frågade om det fanns barnbassänger och var de låg i förhållande till ingången. Njaa det var ju som ett kalkbrott inte några bassänger direkt, men barnvänligt påstod flickebarnet i kassan att det skulle vara.

Hmmm, jag förstod prissättningen när vi väl kom till vattnet, det visade sig det att det bara var den sk kalkbrottssjön som fanns, bottnen var fylld utav små kalstenar som stack i fötterna (stickandet gick över efter ett tag, ni vet känsliga storstadsfötter). Vi placerade ut vår filt på den lilla sandstranden och begav oss ut i vattnet, det var ganska behaglig temperatur i det, så det var helt ok att doppa sig tyckte Ebba, jag var nog lite fegare och nöjde mig med att doppa mig upp till benen =0)

Vi behövde inte trängas med övriga badande, förutom Ebba o jag så var det en familj på fyra personer till höger om oss och ett sällskap på två vuxna och fyra barn till vänster om oss. Vi gick en promenad runt området och upptäckte en svanfamilj som hade byggt bo i vassen intill bad sjön, fem små duniga ungar hade de.

Här har vi familjen svan, tyvärr ser man bara lite utav föräldrarna, vassen var så hög så jag med mina något mer än 1,5 meter lyckades inte fånga de små barnen på bild.
Här har Ebba fått hjälp att ta sig ut till en av stenarna som fanns i sjön, det var inte så långgrunt som "kassörskan" påstod, absolut inte läge att lämna små barn själv vid strandkanten, men tanken var ju att vara tillsammans så det var vi.
Tisdag blev en dag hemma på gården i Vall.

Vi bakte sandkakor, gungade, ritade, lekte lite och tittade på när Dino snabbt som blixten klättrade upp i körsbärsträdet efter något som prassalde intressant för honom.

Inget problem att komma ner var det heller, så vi behövde inte oroa oss för att han skulle missa middagen.
På tisdag kväll skulle jag få motta min födelsedagspresent i form utav en teaterföreställning i Roma Kungsgårds ruin. Det var 20-års jubileum för Romateatern och pjäsen som spelades var 'Som ni vill ha det' en komedi av William Shakespear.
Det var så trevligt och vilken upplevelse att sitta utomhus i denna ruin och se skådespelet växa fram, det var så annorlunda att ha djupet i scenen med skogen i bakgrunden. Varma vindar runt sig och helt plötsligt ett litet lätt regn som vävdes in i föreställningen helt naturligt. Regnet upphörde efter ca 5-10 minuter så det påverkade inte föreställningen dess mer.
I slutet av föreställningen ville även en fladdermus vara med och stjäla en bit av uppmärksamheten.
Den som inte varit till Roma Kungsgård och sett en föreställning bör nog lägga in det i sina "vill göra" saker - det är något väldigt speciellt.
Det tråkiga är att det kan vara sista året dessa föreställningar kan sättas upp, pga av svajig ekonomi som för så mycket annat.
Publikmässigt är det en succe, så det är inte av vikade publikunderlag i alla fall nedläggningen sker, och det tror jag nog att alla skådespelare, regissören och övriga delaktiga i föreställningen känner. För det här vill man verkligen ska få leva kvar, även om de måste köra repriser på Shakespeares verk, för ingen föreställning blir den andra lik - varje år lever sitt liv.
Så kom vi då till onsdagen, den dag då vi alla skulle vara lediga tillsammans. Vad händer!
Jo jag blir sjuk natten mot onsdagen. För första gången i mitt liv drabbas jag av någonsorts kräksjuka.
Jag fick inte behålla något, tvi och fy så dålig jag var, från alla håll o kanter. ALDRIG MER vill jag vara med om detta. I över 12 timmar - huga vilken pärs!
Familjen Hult fick roa sig själv denna dag, och som tur i oturen var det ju en dag då de skulle vara lediga så Ebba fick ha sommarlov ändå.
Framåt kvällningen vaknade jag till liv litegrann, ialla fall så att jag orkade gå upp till övervåningen och lägga mig i min egen säng och sova till nästa morgon.
Torsdagen var turligt nog en dag som mamma Jenny skulle börja jobba strax före lunch och Ebba kunde sedan vara hos sin kusin Emmelie.
Jag vilade under dagen och gjorde den nytta jag kunde, men inte blev det riktigt som jag hade tänkt mig.
Nåja allt kan man inte styra över.
Fredagen blev kort men intensiv för mig o Ebba.
Vi vaknade och myste tillsammans, fixade frukost, "boostade" håret åt Ebba o mig, packade och tog bilen in till stan där Jenny väntade, förlängd lunch för henne gjorde att vi han "göra Visby" i en timma innan jag skulle till flyget till Skavsta (tur var att jag inte bokat färja hem).
Så vart mina dagar på ön den här gången. Trettio minuter efter att jag startat från Visby airport landade jag i Nyköping. Limousien med världens bästa gubbe väntade =0)

Lite efterlängtad var jag väl när jag kom hem,för så här såg det ut när jag hade packat upp min väska. Caisa vill nog följa med nästa gång.