Glädje.....för en vardaglig notis

Åh vad glad jag blev idag, varför, jo för att det visade sig att Anonym som lämnar en kommentar här tidigare inte var så anonym ändå.
Min barndoms vän och bus-kamrat från Torggatan har hört av sig och visar sig ha följt min mycket sporadiskt uppdaterade blogg då och då.
Minnen från vår uppväxt och gården hemma poppar upp i minnesbanken, vinbärsbuskarna som var så stora så man kunde gömma sig i dem när vi lekte burk o kurragömma.
Blåvingar och Vargungar, utflykter till Bäverbäck, skidspår runt huset mm mm.

Jag blir så glad att jag finns kvar i ditt liv även om det bara är här på bloggen.

Nostalgin har flödat denna vår och sommar efter att jag hittat igen Face Book gruppen 'Du vet att du är från Haparanda' där jag återfunnit många av barndomsvännern och här fick jag en liten "kick" till ;) tack för den Håkan.

Det här kändes som en bra start på första semester veckan!