Juli blir en händelserik månad

Ja så har då den första sommarmånaden juni övergått till juli och t.o.m till augusti. Men eftersom jag är något senfärdig så har jag ju lite släp på att uppdatera.

Vi har sagt hejdå till vår husbil, Tozzan har flyttat till Gotland 😊 Nu är det familjen Hult som får ta över "vårdnaden" 

Så många fina turer gjorda under de 17 år vi rullat land och rike kring i mobila hemmet.

Istället för Tozzan har vi skaffat oss en fin lite lagom stor husvagn att kajka runt med.

Vi har hunnit vara ut på två svängar och känner oss nöjda med vagnen.

Det har inte funnits tid för så mycket åkande eftersom min julimånad varit fylld med egna "små" utflykter.

Jag har varit upp till Norrbotten, tillsammans med Jenny, det har nämligen varit jubileumsår för 1969 års 9-onde klassare. I år är det 55 år sedan vi gick ut nian. Vi var 11 niondeklasser med totalt 182 elever då när det begav sig och det var 7 klasser som var representerade på träffen av 37 elever, intresset verkar minska ju äldre vi blir. Vi får se hur många som hörsammar kallelsen om 5 år.

Det var så fint att ha Jenny med på resan "hem", vi har inte varit uppe i Norrbotten tillsammans sen gubbens och min flytt söderöver för 18 år sedan.

Vi flög upp en tisdagsmorgon i mitten på juli och tillbringade några dagar i Luleå, där vi gjorde stan och besökte många för oss bekanta miljöer.

Där precis bakom staketet vid Jennys rygg bodde vi i en trea på markplan, från 1985 till 1994.

Åkerbärsstigen.

Här bakom avspärrningen låg Jennys högstadieskola.

Vår förvåning var stor när vi såg att hela stora byggnaden som innehållit, skola, bibliotek och badhus var rivet. Här har såå många timmar spenderats, skoldagar och fritid.

Där långt borta håller ett nytt badhus på att färdigställas.

Här sitter hon, lilltösen, på muren till kyrkan där alla skolavslutningar hölls, från 1:an till 9:an. Blicken riktad ner mot lågstadieskolan (Svedjeskolan) som vi inte förevigade.

Här står vi på toppen av Ormberget. Här lärde sig Jenny åka slalom och senare i livet kom vi att bo strax nedanför i bostadsområdet Björkskatan.

Vy mot stan, den siluetten fanns inte när vi flyttade. Det gamla militärområdet LV7 är nu ett bostadsområde fyllt med moderna höghus.

Luleå bjöd på solsken och fina promenader.

Kranen i Södra hamn har blivit ommålad och riktigt fin.

Efter några dagar i Luleå gick resan vidare iväg mot nordöst och min födelsestad Haparanda. Där skulle vårt 55-års jubileum äga rum.  

Vårt natthärbärge hade vi hos min fina barndomsvän och hennes man i byn Nikkala, där även mina föräldrar hade sommarstuga under hela min uppväxt och tills mamma sålde stugan 1996.

Ett härligt kvällsbad i den ljumma sommarnatten.

Längst ut på kajen i Haparanda hamn. Det väcker minnen från barndomens dagar då jag fick följa med pappa när han klarerade båtar från Spanien, Tyskland, Nederländerna mfl. De skeppade sågade trävaror från både Haparanda hamn och Seskarö ner till Europa

Haparandas kännetecken för hemvändare, vårt vattentorn.

Jenny i Haparanda med Stadshotellet i bakgrunden.

Statyn 🎶 Amanda från Haparanda som går tillhanda på en veranda. Hon passar opp mellan 6 och 1, och som förresten har ett glatt och trevligt sätt🎶

Soluret som symboliserar de två olika tidslinjerna mellan Sverige och Finland.

Mitt på gränsen med en fot i varje land.

Här sitter jag men rumpan mitt på gränsen.

Avgångselever från 1969, nu 55 år äldre än då.

Fortsättning om resten av min aktivitetsfyllda juli månad följer en annan dag.