Lördag em
Har precis vaknat till efter en lyxig eftermiddagsslummer. Vi har varit ute i eklandskapet i två timmar och promenerat - ibland efter fina stigar, ibland plumsat på vattenfyllda ängar- härligt värre!
Tussilago och blåsippor i backarna står!
****
Igår kväll var vi och dansade i Norrköping, det var Casanovas som stod för underhållningen - lite folk, förvånansvärt lite. Det var ju gott om plats men stämningen blev lite avslagen. Då hoppas man på mer drag under galoscherna ikväll då vi åker ner till Huskvarna och Jannez.
****
Just nu får min cykel en rejäl "vår-rustning", lilla gubben är i full fart med att pusta och smörja upp den inför kommande utfärder. Vi konstaterade härom veckan att det är 8 år sedan jag fick ny cykel - inköpet gjordes i "Happis". Tänk så mycket som hunnit hända sen dess, det är inte mycket som är sig likt.
Vi har inte kvar någon i vår äldre generation - nu är det vi som skall vara "de gamla och kloka" - hur nu det skall gå till!
"Happis" lär inte besökas så många gånger till under livstiden - men hoppas ialla fall att vi tar oss dit nu till sommaren - för vi skall ju uppöver och avveckla lite tillhörigheter.
Vi måste ju se hur allt förändrats i och med IKEA:s nyöppning i gränsstaden - inget är sig likt - sägs det!
Nu är det dags att försöka laga till något ätbart, måste ju få lite ork i kroppen till kvällens aktiviteter.
Vi höres........................=0)
4 kommentarer:
Jag kan verkligen sakna mommo och moffa ibland. Och huset i Happis, ängen på baksidan där vi lekte kurragömma i det meterhöga gräset, moffas kontor, mommos tv-rum... och så vidare. Önskar att de hade fått träffa Ebba, tänk vad de hade älskat henne. Det kan göra mig ledsen, att de inte fick lära känna henne och Klas.
Ska också åka till Happis när vi är i Norrbotten nästa gång. Andas in lite minnen och titta till mommo och moffa.
Älskar dig.
Mmmm, hjärta mitt, jag vet precis hur det känns.
Jag hade också önskat att de hade fått ta del av allt det som tillslut blev så bra här i livet för dig.
Så mycket som du betydde för dem - oj oj oj ungen min - du må tro vad Ebba betytt!
Jag kan ibland verkligen känna hur glada de blivit, och höra tonlägen och se deras reaktioner över saker som händer och sker för oss alla. Det är väl del av den kärlek man alltid kommer att ha inom sig för dem.
Vi får vara glada för alla fina minnen vi har utav dem - om det inte varit för dem - så hade inte vi varit!!!
Luv U 2 =0)
Det måste vara omtumlande att lämna hembygden bakom sig! Jag är imponerad av din lust att se och uppleva något annat än det som är hemvant och tryggt. Det krävs mod att genomföra förändringar!
Jodu Lillasysteryster förändringar har man lärt sig att ta, både på gott och "ont" och utav allt lär man sig något, livets ryggsäck fylls på och blir förhoppnings vis aldrig färdig påfylld.
Jag hoppas vara nyfiken på livet så länge jag finns.
Skicka en kommentar