En helt vanlig söndag, men ändå så annorlunda!

Solen har värmt oss här i Linköping idag, +31 har termometern visat på hela dagen - VARMT !- ja det kan man lugnt säga, men ack så ljuvligt ändå............
Roland och Caisa har satt sig i bilen och styrt norrut, nu är det dags att hämta de sista sakerna från stugan innan ägarbytet!
Vad konstigt det känns att vi inte längre kommer att ha kvar vårt älskade paradis, men vi har vår hjärtan fyllda med underbara minnen från de 12 år vi fått vistas där vid Råneälvens strand.
Tänk vilka vackra solnedgångar man sett både vinter som sommartid, tystnaden som är så ljuv, man hör vartenda rassel i träden, varenda fågel som sjunger........mmmm....nu blir jag gråtmild, bäst att "skärpa till sig".

Så vad tar man då för sig när man blir helt ensam med bara sig själv att ta vara på, jo...då tar man en härligt lång cykeltur.
Färden gick härifrån Lambohov till Bergs slussar som ligger 1, 5 mil norrut. 48 minuter efter att jag trampat hemifrån var jag framme - röd om kinderna av sol och motionen.
Cykeln parkerade jag lämpligt intill glassboden som hade öppet för sommarvarma kunder.
Vilket myller av människor det var ute vid slussarna. Det är väldigt populärt att åka ut till Berg och titta på slussningarna, det är totalt 11 slussar upp till samhället Berg och nivåskillnaden mellan Roxen och samhället är 29,1 meter. Ni kan förstå att det kan hända mycket spännande saker under tiden båtarna är på väg igenom slussen.
På den här bilden är det inte nåt folk alls i farten, men idag var sluttningarna fyllda med pick-nickande, glassätande, badande (ja man badar i slussen) och solande männsikor.
Då slogs jag utav tanken hur underbart skönt vi har haft det i stugan, där har vi varit helt ensamma, någongång emellanåt har grannarna varit där men mer och mer sällan med stigande ålderns rätt.
Man har kunnat höra hammarslag eka från dem som bor en liten bit bort "baki" skogen, och det har varit tryggt att veta att de finns där utifall att man behövt hjälp, men som sagt man har fått rå sig själv.
Vem skall man tacka för att man fått ha det så bra?

.........När jag vände cykeln hemåt igen så blev det en färd fylld med tankar om allt och ingenting. Vi blev i fredags påminda om att livet kan föra med sig så väldigt oväntade saker.
En medlem i vår favorit orkester Jannez, förolyckades mycket olyckligt på sin MC på fredags-morgonen.
På ett ögonblick förändrades allt för så många i hans närhet............ Det gör att man än en gång tänker tanken: Lev i nuet, ta tillvara stunden som ÄR, man vet aldrig vad som väntar.........

Jag är så tacksam för allt jag har runt omkring mig, min familj (ingen nämnd och ingen glömd) mina vänner (i när och fjärran), jag har fått förmånen att "byta liv" som vuxen (har hittat hem i Östergötland) har en bostad som jag trivs i och ett jobb med trevliga arbetskamter. Har fritidssysselsättningar som gör mig glad i sinnet.
Jag är så glad för mina "rötter" i Norrbotten med allt vad det innebär - bl. a att man står med fötterna stadigt förankrade i verkligheten.

Allt detta och mer därtill for genom mitt huvud när jag susade fram på cykeln.

Väl hemkommen lagade jag mig en riktig sommarmiddag med färskpotatis och sill (mmm), satte mig sedan tillrätta i solen på balkongen medan tvätten snurrade runt i maskinen. Ljuvligt lat kände jag mig då. Somnade en stund för att bättra på den "brända mandel" färg jag redan fått (hur smart var det??)
Som grädde på moset denna vanliga söndag ringde jag upp en f.d arbetskamrat och vän som jag inte haft kontakt med på över 30 år.........det var sååå skoj. Vi hann skratta mycket under vårt samtal och hoppas nu att vi kommer att hålla lite tätare kontakt med varann framöver.