En trevlig eftermiddag!

När min arbetsdag nästan var slut så ringde det på min privata mobil, hann givetvis inte svara - typiskt mig - men eftersom jag snabbtittade på det missade numret och troddde att det var hemifrån så tröck jag på återuppringning. Döm om min förvåning när det var en kvinna som svarade.
Jag var givetvis tvungen att försöka förklara varför jag ringde - då hör jag henne plötsligt säga - nej men Ethel det här är Monica Hult !!
Min barndoms kompis från Haparanda - Oj så glad jag blev =0)
Hon hade varit upp till våra hemtrakter och då fått höra utav en gemensam bekant att jag flyttat ner till Linköping som varit hennes hemstad i ca 35 år - tur att Monica är en driftig kvinna - hon ringer mig!
Jag har sökt efter henne på Hitta.se och Eniro, men eftersom jag sökt på fel efternam har jag givetvis inte fått någon träff, sen har jag inte kommit så långt som till nästa steg som skulle ha varit att ringa någon släkting i Norrbotten och fråga efter numret.
Eftersom Monica reser mycket i sitt jobb så fanns inget annat att göra än att packa ihop väskan, kasta sig på cykeln och ta sig de ca 700 metrarna mellan våra arbetsplatser (kan ni tro vilken slump) för att hinna träffa henne innan hon skulle iväg på nästa lång resa.
Vi satt och surrade i 2½ timma om mycket som passerat sen vi sist sågs (1993) och även om vår uppväxt i Happis.
Det är så skönt att ha vänner som man delar minnen från det att man varit väldigt liten, allt känns så lätt att prata om - den finns där känslan att man på nåt sätt har band mellan varann som aldrig bryts - fastän man inte träffas på jätte länge!
Tänk våra somrar i stugan i Haparanda Hamn (vi hade stugorna intill varann) alla lekar i deras lekstuga, de hemska myggorna som bara stack mig, de roliga båtutflykterna med hennes pappa vid motorn.
Så mycket minnen vår träff väckte till liv, vi konstaterade att vi hade det väldigt bra och tryggt genom vår uppväxt - den gamla klyschan - DET VAR BÄTTRE FÖRR - kom faktiskt över våra läppar.
Det var när vi kom att tänka på allt våra nästan jämngamla barnbarn (Ebba och Alva) kommer att måsta möta genom livet jämfört med hur "ofarligt" det var att vara ung på vår tid!
Ja så nu sitter jag här och mår ganska gott inombords, varm och nostalgisk och glad......kommer nog att sova gott!
N A T T I !!