lördag, september 12, 2009

Fredagens upplevelse!

Ja jag måste då säga att det var en annorlunda afton igår kväll. Lasse Stefanz lär aldrig bli några favoriter hos mig det är nu verkligen befäst.
För första gången i mitt liv har jag dansat under brättet till en cowboyhatt lyssnandes till min danskavaljer (han med hatten) sjunga Gamel Svarten i mitt öra.
Det var nåt som fick mig att små le hela låten igenom, inte för att det var njutbart på något sätt, tvärtom.
Däremot så kändes hela "grejen" så udda och min danspartner var ju så glad åt att få dansa till sina favoriter (det syntes på hela honom) så det kunde inte bli annat än roligt just då.
Tyvärr så kunde jag inte glädjas åt resten av kvällen på samma sätt, men visst fanns det vissa låtar som kändes helt ok att dansa till och det var gott om plats på dansgolvet för både stående och dansande publik.
Det var en hel del folk som stod framför scenen och bara tittade och sjöng med i alla låtar hela kvällen igenom. Där måste jag ge en eloge till orkestern som med jämna mellanrum plockade upp nåt utav fansen på scenen och lät dem vara med och sjunga en låt. Det är nog väldigt uppskatta utav dem som får chansen att få vara nära sina favoriter.
Däremot så tyckte jag att det blev för mycket av den varan, plus att det var mycket s.k "allsång" - alltså att orkestern tystnade och lät publiken stå för sånginsatsen.
Efter pausen när musiken skulle dra igång igen kom ytterligare en väldigt annorlunda upplevelse, helt plötsligt höres ljudet av galopperande hästar som kompletterades av väldiga gnägganden - kan man göra annat än förvånas??
Ytterligare en effekt under kvällen var att det mitt i en låt kom en knall (som säkert skulle föreställa ett pistolskott) som spred ut massor av silver konfetti i lokalen, festligt men lite farligt, det blev väldigt halkigt under sulorna av de små lapparna.
Det var verkligen en annorlunda danskväll, det var mer party än dans. Nu har jag gett det en chans men fler lär det inte bli.
Ska jag lyssna på Lasse Stefanz så får det bli på CD inte live, det är inte riktigt min grej.

1 kommentar:

Thomas Deutgen sa...

ÄNTLIGEN! Nu har ni hamnat rätt. Det är lite jobbigt första gången man är på LS, med ljudvolym och konfetti. Men ge det några månader så kommer ni också stå längst fram med cowboyhatt och sjunga med. Precis som jag!